Stjärnor och stjärnbilder det är bra att lära sig hitta.

Polstjärnan är en stjärna som är bland de första som man gärna försöker hitta när man vill studera natthimlen, för det är en mycket speciell stjärna genom att den alltid ligger still på exakt samma plats på himlavalvet. Polstjärnan finns i stjärnbilden "Ursa Minor" ("Lilla Björnen"). "Lilla björnen" kan liknas vid en mindre kopia av den välkända stjärnbilden "Karlavagnen", och då är Polstjärnan den stjärnan som ligger längst ut i skakeln på denna. Om du har svårt att hitta Polstjärnan på natthimlen (stjärnbilden "Ursa Minor" är nämligen en tämligen ljussvag stjärnbild), så kan det underlätta om du tänker dig en linje dragen genom de två bakersta stjärnorna på "Karlavagnen" ( latinska namn "Ursa Major", som egentligen betyder "Stora Björnen", men de flesta använder namnet "Karlavagnen") och sedan fortsätter att dra ut den linjen på natthimlen tills du kommer till den första nya stjärna som linjen träffar. Det är då Polstjärnan som linjen träffat (linjen träffar tyvärr inte exakt, men ganska nära). Polstjärnan är visserligen en tämligen ljussvag stjärna, men den är å andra sidan också tämligen ensam inom det område på natthimlen där den befinner sig, vilket gör att den för de allra flesta trots allt ändå är ganska lätt att hitta. (Detta om att vara ensam inom ett område är ett ganska så unikt kännetecken för just Polstjärnan, för i allmänhet ligger stjärnorna så tätt att man lätt kan bli osäker om på vilken stjärna man tittar , men ju oftare man tittar på natthimlen, desto lättare blir det att identifiera stjärnorna). När man hittat Polstjärnan, så är man därmed också klar över i vilken riktning alla andra väderstreck sträcker sig ut från den plats där man befinner sig, för när man tittar på Polstjärnan , så tittar man alltid rakt mot norr (markerat med ett N på kartan). Anledningen till att Polstjärnan tycks ligga alldeles still på samma plats medan himlens alla övriga objekt under nattens timmar vrider sig runt denna stjärna som en karusell är, att om man tänker sig att dra ut norra spetsen av jordens rotationsaxel i en obruten linje rakt ut i världsrymden så skulle den hamna mitt på Polstjärnan. Den enda rörelse som himlens alla stjärnor uppvisar är just denna att de sakta under nattens timmar vrider sig runt Polstjärnan, men i denna rörelse behåller de hela tiden sina inbördes positioner. Att lära sig hitta stjärnbilderna - åtminstone de viktigaste och mest kända - underlättar alla andra observationer av himlens olika objekt som man eventuellt vill göra vid senare tillfällen, för vid positionsbestämning av intressanta himlafenomen refereras det så gott som alltid till i vilken stjärnbild som det himlafenomen utspelar sig som man vill beskriva och berätta om.

Tänk på när du letar på natthimlen att stjärnbilderna som på kartan är ritade som tämligen små streckfigurer i verkligheten när du tittar på natthimlen oftast upptar en ganska så stor del av denna, (men ibland är de faktiskt ganska så små även på natthimlen). Tänk också på att om du inte är van, så måste det helst vara molnfritt för att du någorlunda enkelt skall kunna hitta stjärnbilderna. Helst skall det heller inte vara fullmåne, för månen lyser då så starkt att det av den anledningen också kan vara svårt att hitta bilderna på natthimlen. Vidare skall man vid studium av natthimlen alltid sträva efter att försöka stå på en så mörk plats som möjligt med så lite ljus från glödlampor som möjligt runt omkring sig. Helst skall man sålunda vara långt utanför en stad för stadens ljus är en minst lika störande faktor som fullmånens sken när man skall försöka hitta något objekt, t ex en stjärnbild, på natthimlen.

Förutom de skillnader som ovan angivits mellan stjärnor och planeter skiljer sig planeterna från stjärnorna också på så vis att deras position på himlen i förhållande både till varandra och till stjärnorna ändras över tiden. Under kortare tidsperioder som några dagar eller så ändras i allmänhet deras position inte särskilt mycket, men sett över längre tidsperioder som över en vecka eller månad ändras deras position på ett märkbart sätt. När man vill lära sig känna igen och hitta stjärnbilderna rekommenderas att man i första hand lär sig följande sju:

Norskt namn

Latinskt namn

Fakta

Store Bjørn (Karlsvogna)

Ursa Major

Alltid över horisonten. Står i norr på sensommaren och i zenit på våren.

Vesle Bjørn

Ursa Minor

Denna stjärnbild är viktig därför i den ingår Polstjärnan, som är det främsta riktmärket vid orientering på natthimlen. Se mera om detta i det ovan skrivna. Går aldrig ner.

Kassiopeia

Cassiopeia

Denna stjärnbild kan liknas vid ett W. Alltid över horisonten; står i zenit under en sena hösten och i norr under våren.

Orion

Orion

Orion var i de gamla grekiska gudasagorna en jättelik jägare som förvandlades till en stjärnbild. Mitt i denna stjärnbild syns tre stjärnor som ligger i en rad tätt efter varandra. En beteckning på dessa tre stjärnor är "Orions bälte" eftersom de ligger på den plats där normalt en livrem eller bälte borde sitta om man föreställer sig att hela stjärnbilden Orion visar en stiliserad bild av en människogestalt. Orion är en typisk vinterstjärnbild, synlig från den sena höstnatten till våren.

Svana

Cygnus

Denna stjärnbild står högt upp i söder under sensommaren och kan liknas vid ett stort kors. Den starka stjärnan Deneb markerar toppen på korset. Tillsammans med Vega i Lyran (se nedan) befinner sig Deneb lågt över horisonten i norr i slutet av vintern.

Lyra

Lyra

Denna stjärnbild är jämfört med de övriga här listade bilderna en tämligen liten stjärnbild, som kan vara svår att se i sin helhet, eftersom den med undantag för en i bilden ingående stjärna är tämligen ljussvag. Den i bilden starkt lysande stjärnan kallas för Vega och den är en av himlens allra starkast lysande stjärnor. Lyran ligger väster ("till höger") om Svanen.

Kusken

Auriga

Denna stjärnbild liknar en stor oregelbunden femhörning. Den starkast lysande stjärnan i denna stjärnbild heter Capella (C:et uttalas som ett K) och det är en av himlens allra starkast lysande och mest välkända stjärnor. På vintern står Kusken högt i söder och på sommaren kan man se Capella lysa tämligen ensam på den ljusa himlen i norr.

 

Publisert av Jonas Persson <jonas.perssonSPAMFILTER@uia.no> 31.03.2009
Del/Tips: Printfriendly version